Blommor av porslin. Trotjänare i hemmen sedan 1800-talet.
Passar överallt utom i sovrummet. Doften!
Lika men ändå olika. Läckra variationer i färg och form.
Åtta blomklasarna av samma släkte. De skiljer sig mycket från varandra. 
Ändå ser man att de hör samman. Blommorna är tjocka och glänsande.
Som porslin. Därav det svenska namnet, porslinsblomma. Eller som vax. Därav det danska namnet: voksblomst.
STJÄRNAN I STJÄRNAN. Lägg märke till hur blommorna är uppbyggda. En liten stjärna sitter i mitten av en stor stjärna. Båda med fem uddar. Den inre stjärnan innehåller doftande nektar, den yttre lockar insekterna dit med sina glänsande färger.
Överst från vänster: Hoya carnosa ’Tricolor’, H. lacunosa och H. serpens.
I mitten: den lilla gula H. picta och den ensamma H. pauciflora.
Nederst: H. compacta, H. kentiana och H. carnosa (den vanliga).
VANLIGAST OCH VACKRAST.
Svensk kulturväxtdatabas SKUD listar över 100 olika arter. Hur många det finns är osäkert men antagligen omkring 700. 
Den stora mångfalden av arter kan man lätt få ett begrepp om genom den berömde Ted Greens hemsida: Hoyas and Their Relatives. se HÄR. Klicka på Hoya Catalog längst ner.
Vi har också ett svenskt hoyasällskap som har mycket att erbjuda, både i form av kunskap och växtmaterial. se HÄR.
Den i särklass vanligaste arten är carnosan. Den har funnits i svenska hem sedan mitten av 1800-talet. Länge ensam bland hoyor. Heter endast porslinsblomma.
Så gott som alltid ledde man upp porslinsblomman runt ett fönster som en gardin. Där blommade den med hängande klasar ett par gånger om året och fyllde hemmet med en bedövande doft.
Hoya carnosa ’Tricolor’
är en vanlig sort i handeln. Tricolor = tre färger. (Syftar på brokigheten i bladen.) Sällsynt starkväxande och uthållig. Vi hade en och samma i 23 år i ett österfönster intill entrén. Den blommade rikligt och doftade inte så bedövande. Dessutom var den blygsam i sitt växtsätt. Det gjorde att vi kunde ha den kvar på den spaljé den hade när vi köpte den. Det var bara att leda slingorna in i varandra.
Ett österfönster är idealiskt. Ett söderfönster är inte att tänka på, full sol är ingenting för en porslinsblomma.
TVÅ TIPS
TIPS 1..
Till höger. Den rosa blomklasen sitter i änden av en lång blomstjälk som blivit länge och längre allt eftersom det kommit nya blommor och de gamla fallit av. Klipp inte bort stjälken när blommorna som sitter där har fallit. Snart producerar den nya blommor.
TIPS 2. Till vänster ovan. 4 blomklasar i olika stadier. Den översta är i knopp. Och man ser att den blommat tidigare. Klasen därunder skall blomma för första gången. Där finns inga spår av gamla blommor som vissnat vissnat och fallit av. Men det gör det på de båda nedersta. Man kan nästan räkna hur många blommor som suttit där.
HEMMAHÖRANDE I ASIEN.
Porslinsblommorna hör hemma i Asiens monsunskogar. De är anpassade till 
dunklet under trädkronorna och till de långa torrperioderna mellan regnen. Under regnen fyller de upp sina blad med vatten som små svampar.
När sedan torrtiden kommer kan de förse växten med vatten. Länge. Avdunstningen från bladen är ytterst liten. Bladens ytskikt är byggda i flera lager och tätare än plast. Det är därför de klarar vårt inomhusklimat med dess vintermörker och torra luft. De tolererar att man missar vattningen då och då. De är mycket förlåtande.
Porslinsblommorna har nyligen bytt växtfamilj. Numera tillhör de oleanderväxterna dit där exempelvis nerium och frangipani också hör hemma.
En hängande kaktus med vita stjärnor och röda bär. Rhipsalis pilocarpa.
Ullbärskaktusen hittar man ofta i handeln. Och naturligtvis på nätet. Eller varför inte i en botanisk trädgård. Man behöver bara ett bär eller en bit av en gren. Vi hittade vårt på Lunds Botan. Ett rött bär. För över fyrtio år sedan.
Växten lever än i största välmåga men bilden är tagen när den var omkring tio år. Ett litetunder av skönhet när den samtidigt pryder sig med både bär och blommor.
Den hör hemma i Brasilien i ungefär samma område som julkaktusen. Trots detta har vi fått se den blomma i ett vanligt rum, även om bara några gånger.
För att få den säkert i blom måste man behandla den som julkaktusen. Antingen ställa den svalt och ljust
om hösten eller ha den på ett ställe där den får känna av att dagsljuset blir kortare och kortare för varje dag om hösten.
På lilla bilden växer den tillsammans med Rhipsalis paradoxa, (bilden från Guatemala). som tydligt illustrerar att Rhipsalis betyder fläta.
Elefantfot med tusen hjärtan. En av våra vackraste. Och tåligaste.Och intressantaste.
Följer sin egen kalender. Bara att hänga med.
I naturen kan elefantfoten bli en jätte. Över två meter i diameter. Och väga över 300 kilo. Dvs i Sydafrika där den lever. Detta praktexemplar i Köpenhamns Botan är över 100 år.
Botaniskt nam
n: Dioscorea elephantipes.
Kan man verkligen ha en sådan bjässe i ett hem?
Jo, faktiskt. I mindre storlek förstås, Elefantfoten växer sakta. Vår äldsta är över tjugo år och dessutom har vi en handfull småttingar som vi dragit upp från frön för några år sedan.
Men man måste förstå sig på dem. Plötsligt bara ger de upp. Bladen gulnar, hos alla på en gång. Men de fäller inte bladen utan låter dem sitta kvar ungefär som en avenbok i trädgården.
Vad gör vi nu?
Svar: ingenting. Slutar vattna förstås. Sedan vänta.
Vi brukar låta bladen sitta kvar någon månad. Vackert, lysande guld, som på vår äldsta här bredvid. Vi blir inte otåliga. Framför allt, vi vattnar inte för att försöka väcka den.
Det dröjer några månader. Fyra till fem. Så händer det. Ett skott dyker upp. En tunn stängel letar sig upp mot spaljén.
NY VÄXTSÄSONG.
Elefantfoten har bestämt tidpunkten själv. Den följer en inre klocka.
Nu checkar vi våra fröplantor, två år gamla. (Se sidofältet). Jovisst. Där händer samma sak. Nya skott. De flesta dyker upp inom samma vecka.
FÖRSTA VECKAN I SEPTEMBER.
De senaste åren har vår gamla elefantfot startat växtsäsongen första veckan i september. Vi har en anteckning i kalendern som påminner oss. 
Hur är det i år? Vi tittar efter. Jo då, ett mjukt litet skott i toppen av den stora knölen.
Då ringer telefonen. Lisbet. Hon har två små och en stor, de kommer från oss. Fröplantor. Alla tre är på gång. Underbara små skott. Samtidigt. Följer kalendern. Och oss.
Men september?
Det är ju nu som den mörka årstiden börjar. Elefantfötterna verkar inte bry sig. De har åtminstone aldrig protesterat.
En enkel förklaring: Vi vet ju att de härstammar från Sydafrika. Och vi vet att där råder det omvänd årstid mot hos oss. När vi har höst har de vår. Det är tydligt att elefantfoten följer hemlandets kalender och inte vår.
Och inte heller behöver den vila i lägre temperatur om vintern som hemma i Kaplandet. Den är helt och hållet nöjd med att vara hos oss.
Och så här ser den ut när den är som nöjdast. Många hundra gröna hjärtan.
ENKEL ATT HA HAND OM.
Under växtsäsongen det vill säga hösten och vintern, vill elefantfoten få så mycket ljus som möjligt och regelbundet med vatten.
Vi har vår största i ett söderfönster i köket med skugga under förmiddagen.
Hatar övervattning.
VARNING, VARNING!
Vattna aldrig uppe på själva klotet. Där är håligheter där vattnet blir stående. Följd? Röta.
Det är hemskt när det nya skottet plötsligt börjar mjukna och till sist faller ihop.
Men ge inte upp. Det gör i alla fall inte elefantfoten. Efter några veckor kan det komm ett nytt skott.
KNÖLEN I VILA.
Knölen här är fem-sex år gammal. Den har redan presenterat hundratals med hjärtan. Nu gäller det att hålla ögonen öppna. Efter en vilopaus på några månader kommer det snart ett mjukt grönt skott. Då gäller det att hänga med i växandet. Nu behövs ljus och vatten.
ATT SÅ ELFANTFOT. (Se bilderna i sidofältet.)
Jättetrevligt. Ett äventyr. Vi köpte frön från Köhres i Tyskland. se HÄR De grodde lätt. Växte lätt. Bildade små knölar lätt och långa smala stänglar med ett enda blad i topp. Vi gladde oss. (se sidofältet).
Elephantfoten, Dioscorea elephantipes, växer i Västra Kap norr om Kapstaden och i Östra Kap norr om Port Elizabeth.
På det senare stället var vi för en del år sedan. Vi hittade Fockea och Euphorbia obesa, se HÄR, som vi också letade efter men inte elefantfoten.
Elefantfoten tillhör jamssläktet. Jams är en grönsak ungefär som sötpotatis och ett viktigt livsmedel i många tropiska länder. Men just denna art äter man inte.
SKÖLDPADDSJAMS.
Dioscorea mexicana är en jams som man äter. Men den är alldeles utmärkt som krukväxt. Den hör hemma i Mellanamerika och har samma förmåga som elefantfoten att härda ut under långa torrperioder.
Sådana knölar halvvägs ovan jord har ett särskilt namn: kaudex. Översatt: tjockstam. Denna särskilda stamform som utmärker många växter från torrområden är ett kapitel för sig. Se HÄR. Några av dem ser ut som levande skulpturer. Många är sagolikt uthålliga.
Avdelning naturens under. Ceropegior.
Fallskärmsranka.
Visst ser de ut som fallskärmar, 
blommorna hos fallskärmsrankan, Ceropegia sandersonii. Men de har inget med fallskärmar att göra annat än till utseendet. Det har däremot deras frön som förflyttar sig i luften burna av var sin silvrig skärm. Precis som fröna hos alla andra ceropegior. Och som fröna hos porslinsblommorna.
Så tillhör både ceropegior och porslinsblommor samma familj: oleanderväxter, Apocynaceae. De har inte bara flygande frön gemensamt
utan också sin märkliga metod för pollinering. Deras pollen sitter på små klämmor, kallas pollinier. Klämmorna klickar sig fast på insekternas ben och hänger med dem till nästa blomma. Se en samling frön på bilden här bredvid.
De har också samma levnadsvanor som porslinsblommorna. De startar sina liv från frön som gror nere på marken eller i en hålighet i ett träd. Därefter växer de på för att komma upp till ljuset för att få kraft att blomma och producera nya frön. Som är försedda med fallskärmar och lyfter som maskrosfrön.
FALLSKÄRMSFÄLLAN. Blommornas sinnrika konstruktion har en mycket speciell uppgift, de är insektsfällor. De olika arterna kan se olika ut men i grunden fungerar de på samma sätt.
En liten insekt lockas av den svaga men söta doften, flyger fram och sätter sig på kanten under taket på en av blommorna. Vips, rutschar insekten ner i tratten. Kanten är hal som en tvål på badrumsgolvet.
KÄMPAR FÖR ATT KOMMA UT. Det går inte. Blommans insida är försedd med styva nedåtriktade hår.
Medan den rumsterar runt bland ståndare och pistiller får den pollen på sig. Till slut är blomman nöjd. Den låter håren slakna. Nu har insekten lätt för att komma ut. Den är snabbt på väg till en annan blomma. Där händer samma sak, den faller ner, den tröttnar aldrig. Längst nere i bottnen av blomman avsätter den pollen på blommans pistill. En befruktning sker. Fortplantningen är fullbordad. Livet går vidare.
KANSKE INTE VACKER. MEN LÄRORIK.
Detta är samma växt som ovan fast tolv år senare. Man ser dess ålder på de vissna slingorna i innanmätet även om de flesta är borttagna. Som andra ceropegior är den ett under av tuffhet. Aldrig problem. Den bara står där i sitt österfönster och vägrar vara besvärlig. Blommar för det mesta. Det är bara under de mörkaste vintermånaderna som den tar blompaus. Så fort ljuset börjar återvända kommer det nya blommor. Direkt sol får den högst ett par timmar per dygn.
Nu har den nog gjort sitt. Den måste förnyas. Det är lätt gjort med sticklingar.
SKÖTSEL. Fallskärmsrankan växer i södra Afrika med dess svala vintermånader, men trivs trots detta alldeles utmärkt i vanliga rum. Vattnas regelbundet men bara när jorden börjar bli torr.
Fallskärmsrankan har med åren blivit en vanlig krukväxt i handeln. Den finns inte alltid där, men förr eller senare dyker den upp.
Lyktranka. Hjärtan på tråd.
VÄRSTA TUFFINGEN. Slingrande stänglar smala som sytrådar. Söta små lyktor som skurna i tunt papper. Ändå är lyktrankan till och med tåligare än fallskärmsrankan. Vi har hjälpt med slingrandet och delvis lyft upp upp rankorna på den vinstock där den är hemma sedan många år.
I övrigt fungerar den likadant med sina blommor som snälla insektsfällor. 
Lyktrankans rätta namn skall vara Ceropegia linearis ssp. woodii. (ssp. utläses subspecies och betyder underart.) I handeln heter den bara C. woodii. Många kallar den hjärtan på tråd. Så på engelska: String of Hearts.
Att den är så extremt tålig beror på att den håller sig med knölar nere i jorden. Och inte bara där. Knölar bildas också med tiden intill bladfästena. Får man problem med växten så har man en reserv att ta av. Man planerar knölarna ungefär som sinningiaknölar. Se HÄR.
Blommorna kommer i mängder och har en doft som vi människor inte kan förnimma, men som får den rätta insekten att gå i fällan på samma sätt som sker hos fallskärmsrankan.
SKÖTSEL Också från södra Afrika, också utmärkt i vanliga rum och vattnas som storasyster här ovan.
Codonanthe devosiana ’Paula’, myrranka.
Myrrankan är mycket lättodlad, tålig och lättskött. Det beror på att bladen är uppbyggda med ett vattenhållande mittskikt omgivet av flera täta skal. Codonanthen, myrrankan, kan alltså uthärda långvarig torka. Blommorna kommer i bladvecken och den kan blomma många gånger från samma bladveck.
När rankan blir äldre blir bladen tjockare och ändrar färg från grönt till gult. Ta inte bort de bladen. De tjänstgör som vattenmagasin. Ställ myrrankan ljust men inte i direkt sol. Vattna bara när det behövs. Den har ju en egen vattenreserv som varar ganska länge.
Växten här är full av frukter. De innehåller frön. De är till för att sås
Passion för passionsblomma.
Ordet passion har här två betydelser. Nästan motsatta. Den vanliga: passion är lika med het kärlek till en älskling. Den andra är den religiösa: starkt lidande. Som för Jesus på korset.
Passionsblomman har fått sitt namn efter den heligaste av alla händelser i vår religion: Jesus lidande och död på korset. (Ett vanligt namn är också Kristi korsblomma.)
Låt oss förflytta oss 400 år bakåt i tiden. Nu var det början av 1600-talet. Europa hade upptäckt Sydamerika och börjat erövra valda delar. T.ex. Brasilien. Där befann sig två spanska munkar. År 1610 gjorde de en fantastiskt upptäckt, en blomma som gjorde ett oerhört intryck på dem. De tolkade den som en uppenbarelse.
ETT BUDSKAP FRÅN GUD.
Den löd: ’Kom ihåg Kristi lidande och död på korset.’
Vad var det munkarna såg i blomman?
Så tolkade de blommans delar:
Den yttre ringen av tio vita kronblad uppfattade de som de tio lärljungarna som stod vid korset.
De blåvita fransarna, (den så kallade bikronan), tolkade de som törnekronan på Jesu huvud.
De fem gula ståndarna i ringen innanför uppfattade de som Jesus fem sår på kroppen.
Den tredelade röda pistillen såg de som de tre spikarna som höll Jesus naglad fast vid korset.
Det döpte blomman till Flor de la Pasion, Lidandets blomma.
Det heter den än idag Blå passionsblomma är det rätta svenska namnet. Det botaniska namnet är Passiflora caerulea. Artnamnet caerulea är latin för ’blå’.
Vår finaste passionsblomma.
Den finaste exemplar av passionsblomma vi någonsin haft är denna Blå passionsblomma. Vi köpte den i knopp och ställde den i ett västerfönster och skötte den noga med vatten. Här är den på sin höjdpunkt mitt på sommaren.
Sju variationer på samma tema.
Överst till vänster: Passiflora x ’Red Inka’, P. x vitifolia, P. x ’Empress Eugenie’.
Nederst: P. x ’Incense’, P. x ’aurantia’, P. ’caerulea’, P. x ’Eynsdford Gem’.
Som sommarblomma i trädgården
Några år hade vi passionsblommor som praktväxter i trädgården. på ett lugnt och lagom soligt ställe. Det gick ganska bra. men inte som med vår hibiskus som vi hanterade på samma sätt. På vintern i växthuset, om sommaren i en kruka ute på gården.
Passionsblomman hade problem med klimatet. När vädret så ville blev den hårt åtgången av både regn och blåst. Den for illa med sina sofistikerade blommor, tunna blad ochh långa rankor och hade sedan svårt att hämta sig igen-
Till slut kom det en sommar som nästan helt saknade den värme och luftfuktighet som passionsblommor kräver. Då satte vi den tillbaka i växthuset igen. Hibiskusen däremot gav vi en egen plats i köket, i ett västerfönster. Där har den nu stått i nio år.
Vackrast av alla?
Vår egen favorit är Barbardinen, Passiflora quadrangularis. Fast till utseendet enbart,
Vilken skönhet!
Men vi upplever den som mycket ömtålig och har inte ens försökt att odla den. (Frön finns att köpa). Däremot passar vi på att beundra den på våra resor i den tropiska världen.
Passionsfrukt, en läckerhet.
Varje art av passionsblomma har sin speciella frukt. Här är fyra arter med vidhängande frukter. En verkligt flott show.
Den mest kända frukten är den längst till höger, P. edulis. Vilket betyder ’ätlig’.
Så särskilt ätlig är inte den rena arten. Det är däremot den passionsfrukt man köper i butiken. En välsmakande förädling.
Från vänster: Passiflora subpeltata, P. rubra, P. caerulea, P. edulis.
De är alla uppbyggda på samma sätt som nr. 3 från vänster, P. caerulea, Blå passionsblomma. Se den i närbild överst.
Varje art av passionsblomma har sin speciella frukt. Här är fyra arter med vidhängande frukter. En verkligt flott show.
Den mest kända frukten är den längst till höger, P. edulis. Vilket betyder ’ätlig’.
Så särskilt ätlig är inte den rena arten. Det är däremot den passionsfrukt man köper i butiken. En välsmakande förädling
Ett tips: ADOPTERA EN PASSIONSFRUKTSPLANTA, Se HÄR.
LÄS PÅ LÄNKEN: Man anmäler sig, får ett eget träd och sedan i skördetid kommer det hem en låda mogna passionsfrukter. Från Spanien. Ekologiska. Till en kostnad förstås. Men lockande.
SAMMA LÄNK. Här kan man också adoptera träd med andra tropiska frukter.
Spara