En veranda är pelargonernas idealmiljö. På somrarna är här varmt och massor med ljus. Då får de kraft att växa och blomma. Om vintrarna är här svalt, frostfritt och måttligt med ljus. Då går pelargonerna till vila. De behöver så gott som ingen skötsel, utom förstås att de måste klippas tillbaka inför nästa växtsommar.
Vi menar vanliga pelargoner för inomhusbruk.  Av de åtta pelargonerna på verandabilden tillhör sju gruppen Pelargonium x hortorum. Det korrekta svenska namnet på gruppen är enkelt nog bara:  pelargon.
Bara en tillhör gruppen engelska pelargoner, Pelargonium domesticum. (I den blåmönstrade krukan i högra fönstret och här bredvid.)
Den vanliga pelargonen är en hybrid, en korsning mellan olika arter, främst två. P. inquinans (Se nedan stora bilden) och P. zonale. (Se lilla bilden i sidostycket). Båda från Sydafrika. Ofta kallar men den vanliga pelargonen för zonale. Inte att undra på. Den mörka zonen bildar ett typiskt mönster på bladen.
Det korrekta namnet?
Pelargon, rätt och slätt.
Den är en säsongsblomma. Det är långt ifrån alla pelargoner som bevaras i odling år efter år. De allra flesta går bort om hösten och ersätts nästa vår.
Men det finns övervintrare. Många av oss är angelägna om att ha kvar gamla sorter, några är nyfikna på nya hybrider och andra samlar på miniatyrer.
Vi själva håller oss med en handfull vilda arter, de börjar bli till åren nu, närmar sig de trettio. vi har dem i växthuset och följer deras tillväxt och blomning varje år.

ENKELT URSPRUNG 1.

Alla pelargoners urmoder:
Pelargonium inquinans.

Vi blev själva överraskade när vi till slut fick syn på den. Detta var alltså så många underbara pelargoners enkla ursprung:
Pelargonium inquinans.
Det var tack vara kvällssolens sista strålar som vi upptäckte de röda blommorna. Nu förstod vi vidden av ett månghundraårigt förädlingsarbete. Hur kunde något så obetydligt i naturen utvecklas till några av de mest praktfulla blommorna i våra hem?
Jämför gärna med den modernt överdådiga ’Äppelblomm’ i sidofältet: Pelargonium x ’Appelblossom Rosebud.’ Rätt namn:  Rosenknoppspelargon.
Genom förädling förstås. Ett storverk utfört av generationer av botanister och odlare. Främst korsningar mellan denna P. inquinans och P zonale. (Se höger sidofält.)

En blå glimt av Sundays River, Östra Kap. Sydafrika. 

Kanske var det just här  som Carl Petter fick syn på de röda blommorna. Och kanske tog han just då någr  steg framåt, skar av en gren med blad och blommor och packade ner den i en av sina lådor. Adress: Carl von Linné, Upsala.
Detta var året 1775. Det var just här vid Sundays River som Carl  Petter Thunberg avbröt sin treåriga botaniska resa i Sydafrika och vände tillbaka mot Kapstaden.  Han reste med oxkärra, dragen av sex oxar.
Hans fynd av pelargonen var en stor händelse i botanikens långa historia.
Thunbergs uppdrag:
Att samla in växter.  Så många han hade kunnat hitta. Han hade samlat in över 2000.  Alla hade han packadti lådor som sedan skulle skickas hem till Linné i Upsala. Med fartyg, förstås. Segelfartyg.
Lådan med den rödblommande pelargonen kom så småningom fram till Linné. Det förstår man av att det sedan var Linné som namngav den.  Artnam P. inquinans. I officiella sammanhang skrivs namnet Pelargonium inquinans (L). Gissa vem L-et syftar på.  Jo, auktorn, namngivaren,  Linné.
(Fast på den tiden var växtens släktnamn ett annat:  Geranium).
Linné fick antagligen färgad bladsaft på fingrarna när han handskades med växten. Inquinans betyder smutsig, befläckad.  Typiskt för Linné att ge en växt ett namn efter en egenskap hos växten. Ofta också efter en dålig egenskap.
Växtens svenska namn i dag: smutspelargon. Inget smickrande namn det heller. Stackars inquinans.
Nu var det inte för pelargonens skull som vi befann oss här i Thunbergs spår. Det var för Fockeans, en av de växter han upptäckte  just  vid Sundays River. Vi ville kolla om vi kunde göra om upptäckten. Det kunde vi. Se (HÄR).

ENKELT URSPRUNG 2.

Engelsk pelargon.
Pelargonium x domesticum.

Detta är ursprunget till den andra stora gruppen av krukpelargoner. (om än inte lika stor som den förra.)
Den ursprungliga artens namn är Pelargonium cucculatum (L.) Bilden är tagen på Sydafrikas sydkust inte så långt från Hermanus.
Gruppens namn är Pelargonium x domesticum, på svenska:  Engelsk pelargon.
Det latinska namnet cucculatus betyder hätta, luva, eller varför inte hjälm, som kommit att bli det svenska namnet: hjälmpelargon. Efter en iakttagelse förstås av blommans utseende som Linn’e gjort.
Fast lika enkel som inquinans är cucculatum inte. Den överlever inte vintrarna lika problemfritt.
Blommorna är tvåfärgade och dessutom  mönstrade med landningslinjer för insekter som kommer på besök. Varsågoda små vänner, nektarn befinner sig i blommans mitt.

SAMLARVÄXTER.

Danmarks största samling av pelargoner har vi hittat i Herfølge, på Sjælland: Gartneriet Jensen. Och inte bara av pelargoner utan av en massa andra växter mer eller mindre välkända, alltid intressanta och välodlade. Vi brukade hälsade på hos Inger och Johannes när vi hade vägarna förbi.
Ett par säsonger vimlade det där av dvärg- miniatyr- och microminiatyrer. Vad som var vad bestämdes av storleken på krukan.
Något av det bästa med pelargoner är att de så lätt låter sig förökas med sticklingar. Vi brukade köpa med oss några nya hybrider bland andra den så vackra Patricia Andrea. En amerikansk sort från 1960-talet med tulpanliknande blommor.
För den som tycker om att ha många olika pelargonsorter finns det gott om ställen att köpa sticklingar över nätet.

LÄNKAR:
Era garden.   Kolla HÄR
Pelaqrgonsällskapet. Kolla HÄR

SKÖTA OM PELARGONER.

En av alla tiders bästa krukväxer. Pelargonen. Den har funnits i svenska  hem sedan tidigt 1800-tal. Idag säljs den i över tio miljoner exemplar om året.
VARFÖR detta beröm?
Den är förstås vacker. Och lagom stor med kraftiga stammar och friska blad som kröns av färggranna blomflockar.
Färggrann. Finns  i många  färger och nyanser. (Utom blått). Passar alltid någonstans i huset.    
Förlåtande.  Tål slarvig vattning. När man ser att den slokar så vattnar man och den hämtar sig.
Trofast. Man kan ha den kvar år efter år. Det gäller bara att veta hur den skall ha det om vintern.
Lättförökad. Dvs  billig i handeln och lätt att föröka på egen hand. Exempelvis med sticklingar eller frön.

STICKLING      Kolla bilden.  Det nedersta bladparet är borttaget. Det är där de nya rötterna skall komma när stjälken planterats i krukan med såjord. Och blivit vattnad förstås.
FRÖN.

ATT SÅ PELARGON

1. Det kallas radsådd. Här 3 rader med 4 frön i varje rad. De skall nu täckas med ett lager såjord, tre gånger så tjockt som de själva.
Dags att vattna.

2. EFTER 14 DAGAR. Alla frön har grott och fått sina första  blad, allttvå, så kallade hjärtblad. Perfekt resultat. Vattna regelbundet men med måtta. Jorden får inte bli sjöblöt. Skydda sådden från alltför kraftigt solljus.
Lägg märke till att plantorna kommer upp lite ojämnt.

3. EFTER FYRA VECKOR. (Från sådd.) De små plantorna har nu ersatt hjärtbladen med vanliga blad.   Tag försiktigt loss varje planta för sig och ge den en egen kruka. Denna måste ha ett avrinningshål i bottnen och stå på ett fat. Använd vanlig krukväxtjord. Vattna sedan så regelbundet som möjligt men övervattna aldrig. Vatten på fatet? Nej.

VINTERVILA.
Ljust, svalt och torrt. En oeldad men frostfri veranda, en vind eller källare. Också där: ljust, svalt och torrt.
Men pelargoner är inte kinkiga. Vi känner dem som hänger upp dem på en tvättlina i källaren med all jord och de mesta av grenarna borttagna.
VÅRSTART
Omplantering i något större kruka än sist. Beskärning. Ta bort klena grenar som sticker ut. Spara de kraftigaste stammarna.
SOMMARSKÖTSEL.
Sol, vatten och näring är nycklarna till vackra pelargoner.
MEN: Tänk på att innanför fönsterrutan kan solens hetta bli för hög till och med för pelargoner.  I så fall: skugga!

VILDA  PELARGONER  FRÅN SYDAFRIKA.

Bara  en handfull hos oss, men ändå till glädje och förundran.

Varsågod och titta på den lilla förtorkade kvarlevan av Pelargonium crassicaule.
Mitt i bild.
HEMMA HOS SIG.
En död växt i ett dött landskap. Halvöken. Plats: Richersveld, nordvästra hörnet av Sydafrika.
Nå, så illa ställt är det inte. Ingenting är dött här. Varken landskapet eller växten. När klimatet blir mindre outhärdligt och regnet uppenbarar sig så kommer den till synes döda pelargonen tillbaka. Och blommar. Smått  men ljuvligt.
HEMMA HOS OSS.
Samma art några månader senare. Pelargonium crassicaule. (Crassus = tjock, caule = stam). Men inte samma växt,  naturligtvis. Bara samma art. Exemplaret fick vi till skänks av en odlare i Port Elisabeth. En stambit. Inte död sa odlaren, den sover.
Här blommar den för första gången. Liten och obetydlig skulle man kunna säga. (Bara sju cm) över krukkanten. Men för oss var det en upplevelse. Blomman är inte död, den lever!

Ytterst lite regn i Richtersveld. (100 mm. per år). men ute i havet rinner Benguelaströmmen förbi.  Den kommer från Antarktis, sveper upp längs Afrikas västkust och håller aldrig över tio grader. De dimmor den avger där ute sveper in över land och håller den lilla pelargonen vid liv.  Undra på att arten har fått sitt svenska namn av strömmen:
Benguelapelargon.
Kolla det exemplar vi har i kruka. Den lilla blomman, skir och elegant, plötsligt har den dykt upp ur sin knöliga stubbe. Växten lever. Triumferar. En symbol för den eviga naturen.
NÅGRA ÅR SENARE:   EN DELIKAT SKÖNHET.
Visst är exemplaret exemplariskt. En demonstration av den speciella skönhet som naturen själv bjuder på. Växten är liten till formatet, (16 cm. över krukkanten). Den visar upp hela växtsäsongen samtidigt. Allt finns där: små knoppar, fullt utslagna blommor, blad i tillväxt och mogna frukter (2 st överst till vänster). Som är redo att spilla ut fröna och starta nya plantor. Och så förstås grunden till allt: den tjocka ärrade stammen som vittnar om vilka svårigheter den lilla pelargonen gått igenom på vägen hit. Och om vilken hjälp den fått av den kalla havsströmmen i väster.  Benguelaströmmen. Därav dess namn. En gång till: Benguelapelargon.

SAMMA ÖVERRASKNING VARJE ÅR.
Stammen ser ut att vara sammanfogad av skinnet från en rökt ål, så ser den ut länge. Ett halvt år. Ingenting händer. Är den död?
Men så plötsligt dyker den upp, en strålande blomflock med gula blommor. Sedan vissnar grannlåten och ålskinnet står där igen. Men inte så länge. Bladen tränger sig fram i toppen, helt vanliga pelargonblad, som nu skall bygga upp  en ny blomning för nästa år. Pelargonium oblongatum. (oblongatum =  långsträckt.)

BONSAIPELARGONEN.