VACKRASTE BLOMMORNA MED VÄRSTA LUKTEN.

Stinkblommornas  drottning.

VÄRSTA BLOMMAN.
Bara namnet:  Amorphophallus konjac.
Amorph betyder konstig – phallus betyder snopp.  Men konjac betyder här inte cognac som drycken, utan är namnet på växtens knöl i de trakter där den odlas, stavas lokalt konnyaku. ( Används som livsmedel, oftast i form av mjöl).
Svenskt namn: Konjac-knölkalla.
VÄRSTA STANKEN.
Det finns bara en naturlig reaktion om man plötsligt kommer nära blomman.
S P R I N G!!!
Lukten är outhärdlig. Vi vet. Vi hade en konjak-knölkalla i sex år. Se den här när den var som stiligast. Och luktade som värst. Vi låste in den i ett sidorum på övervåningen och tejpade alla dörrspringor. Sedan stängde vi av övervåningen. Därefter kunde vi bo kvar i huset.
Stackars den som höll i kameran och tog bilden. (Tord).
VILKA  ÄLSKAR VÄRSTA STANKEN?
Pollinerarna förstås. Flugor. De dras till stanken av ruttnade kroppar. Och till färgen av ruttet kött. De stöter också på strödda hårstrån som på döda djur. Det är där de kan lägga sina ägg och det är där deras larver sedan kan mumsa i sig vad de behöver.
Det kan de alltså inte. Blomman har ingenting att erbjuda. Larverna  dör av svält.
Blomman däremot har full användning för flugorna. När de tumlar runt i sitt ärende får de på sig pollen från blomman som de sedan avsätter på nästa blomma de besöker. Pollinering sker. Befruktning. Växten är klar att föröka sig.
Och så till oss. Trots all denna bakgrund av förruttnelse och död har stinkblommorna så mycket att erbjuda.  Inte minst släktet Huernia, som vi odlat många av genom åren. Så  mycket skönhet i så många färger och former. Hoppas att bilderna övertygar.

FÅ BUKT MED LUKT.
Så småningom lärde vi oss. Vi ställde konjacen utomhus i lä och under skydd när den blommade. Och tog det lugnt, höll avståndet de första fyra, fem dagarna av blomningen, tills lukten lugnat ner sig.   Sedan var den med oss en veckas tid innan den föll samman.
Den är välkommen tillbaka nästa år. Fast då kommer den med en vacker bladskrud i stället för blomma. Se sidofältet till höger.
Vart annat år blomning – Vartannat år vegetation.
VÅR EGEN KNÖLKALLA är en av över hundra arter av Amorphophallus, de flesta hemmahörande i det tropiska Asien.  Vår art heter A. konjac och kommer från Indonesiens djungler. Den mest berömda arten är A. titanum med en högsta höjd på tre meter. Världens största blomma
Till höger:  Här blommar konjaken för andra gången.  Första gången var två år tidigare, bilden ovan. Och till slut för tredje gången på bilden överst. Tre år senare.

STAPELIA. VACKER OCH VANLIG MEN INTE VÄRST.

I naturen – så här växer den.

De fyra utslagna blommorna gör skäl för artens namn:  Stapelia variegata, dvs Stapelia med varierande utseende.
Vi tog bilden i Sydafrika,   vid kusten i söder, där valarna leker med sina ungar nära stranden och  klipporna.
Ännu närmare var dessa spännande blommor.
VÅRA FÖRSTA LIVSLEVANDE STAPELIOR.
De växte vid våra fötter faktiskt, när vi drack vårt kaffe. De kröp in till serveringen från det vilda gräset utanför. De hade förstås tagit tid på sig. Ett par år.
Plats Hermanus i sydvästra hörnet av Afrika.
De fyra blommorna står vända som om de gapade efter något. Eller bjöd in till besök.
Det gör de också. Flugor.
Till ackompanjemang av en riktigt dålig lukt. Flugornas älsklingsparfym. Lukten  av förruttnlse
Alla de vackra blommorna luktar som ruttnande lik.
Lukten var ändå så pass svag att den inte störde  vår kaffestund..

Hemma hos oss.

Stor och praktfull. Den största asblomma vi någonsin haft. Och den mest rikblommande. Den är över tio år gammal och tilbringar här sina dagar i ett västerfönster med både sol och skugga. Och framförallt om vintrarna i en temperatur under 15 grader. De flesta asblommorna växer i södra Afrika med låga vintertemperaturer.
STAPELIORNA  KALLAS  ASBLOMMOR.
As är ett gammalt ord för en död kropp av djur. Ett as luktar alltid   hemskt. Stinker. Det gör också dessa blommor, det är därav de har fått sitt namn. Men inte enbart därav.
De ser nämligen också ut som as. Deras färg och mönster påminner om ruttnande kött. Deras hårbeklädnad för tankarna till pälsen på ett djur.
Men så går det några dagar och lite till, lukten börjar avta. Nu kan man lätt vara i samma rum som den före detta stinkbomben. Och till fullo uppskatta dess skönhet.

EN ASBLOMMA FUNGERAR SÅ HÄR.   Ex: Stapelia grandiflora. Stor asblomma.

Till vänster. Här är blomman på sin höjdpunkt. Lyser med sin köttröda färg, lockar med sina pälsklädda kanter och stöter ut sina luktmoln som tonerna ur en trumpet.
Till höger:  Där har en fluga fallit för lockelsen och lagt en kletig samling vita ägg strax under mitten. Dessa utvecklar sig till vita larver. Kanske äckligt. Men ofarligt. De dör snart av näringsbrist. Här finns inget ruttet kött att mumsa på. Här finns bara en illaluktande blomma. Flugan är grundlurad. Bra.
Vi gillar inte flugor. Tack Stapelia.
Och du får din belöning. Flugan är här för att hjälpa dig med befruktningen. Den kravlar runt och lägger sina ägg. Samtidigt får den blommans pollen på sig. Som den avlevererar på nästa asblomma som den besöker.  Fortplantningen är ombesörjd.
Det kallas symbios. Dvs beteendet är båda till nytta.
Undrar bara vad flugan får ut av det. Ingenting. Eller bara inbillning. Att blomman varit en lycka att lägga sina ägg på.

GLÖM LUKTEN – KOLLA KONSTVERKET.

Det gäller att inta den rätta attityden: att njuta av det vackra och se bort från det dåliga. Att detta kan lyckas är förklaringen till att asblommor, ordensstjärnor och andra illaluktare kan vara så attraktiva för samlare. Många har fallit för deras skönhet. Det har också vi.
När man umgås med asblommor är det lätt att deras skönhet tar över. Lite lukt kan man väl tåla för skönhetens skull.
Stapeliorna och ordensstjärnorna tillhör NATURENS FRÄMSTA KONSTVERK.
De olika arterna ser ut som sjöstjärnor med sina fem flikar. Varje art har sitt eget mönster och sina egna glänsande färger.
Se här vår favorit:
Stapelia gigantea.
Jätteasblomma  på svenska.
Gör skäl för sitt namn. Har största blomman av alla. Spännvidden kan överstiga 40 cm. Här 34 cm.

LÄTTA ATT STICKA

Detta är den enklaste sticklingen. En bit stam. Här grön och glänsande med tre armar. Här är också tre rottrådar. Onödiga eftersom de ändå brister lätt och stammen gärna bildar nya rötter.
Också blomman är onödig ur sticklingens synpunkt. Den är med bara för identifikation (Arten är Stapelia (Orbea) lepida). Och särskilt för prydnad.  Bilden är lånad från en gammal katalog. För sin enkla skönhets skull.
Bort med blomman, (sätt den t.ex  i en äggkopp).  Blanda hälften såjord och hälften sand i en kruka och sätt ner sticklingen till den första förgreningen. Placera krukan i ett ljust läge men utan stark sol. Vattna  sedan igen när jordytan verkar torr.
Plastpåse som växthus?
Inte vi. Stapelian är torktålig och klarar sig lätt utan.
Om skötseln: se ordensstjärnorna nedan: nybörjarväxter.

EFTER TRE ÅR.
Ännu en bild på Stapelia. Eller är det en Orbea? Så många har bytt namn. Det viktiga är att båda har samma artnamn: ”variegata”, den som varierar sig, dvs växlar  utseende.
Det var länge sedan vi hade denna lilla blommande skönhet.  Vi startade med två sticklingar som liknade den här ovanför. Sedan har den fått sköta sig själv i ett västerfönster med delvis skugga om sommaren.

OSÄKER OM NAMNET PÅ VÄXTEN?
Släktnamnet Stapelia är tveksamt många gånger. För den som vill gå närmre in på vad som kan vara vad, Stapelia, Orbea,  Huernia eller någon annan av de sydafrikanska suckulenterna vill vi
rekommendera en av våra favoritkällor.
LIFLE.
Ta som exempel Huernia. Vad heter den du har? Välj bland 74 olika arter och sorter. Klicka på den gröna rubriken nedan. Där hittar du kapitlet om Stapelia.

ENCYKLOPEDI 1

Ett underbart uppslagsverk.

HUERNIA. ORDENSSTJÄRNA.

En liten samling hos oss.  Olika utseende, samma namn. Huernia zebrina.

                                

Vår egen första asblomma var Huernia zebrina. Båda två. Den till vänster och den till höger.  Samma art finns i två versioner.
Den mest vanliga är den till vänster: livbojen (Lifebuoyplant. Också kallad Little Owl, lilla ugglan.)  Botaniskt namn:  Huernia zebrina subsps. insigniflora. (Subspecies = underart. Insigniflora = blomma som en medalj.)
Den andra versionen, den till höger heter Huernia zebrina subsps. magniflora. (Storblommig).
NYBÖRJARVÄXtER.
Vi har haft båda zebra-huerniorna i många år, de har vuxit starkt och demonstrerat sina fantastiska blommor. När vi haft besökare hemma har det hänt de att de frågat:  som blommorna  glänser, är  de av plast?
Nej, långtifrån. Fast liknar. Och håller sig länge.
Deras plats: ett österfönster. På vintern låga temperaturer, 10  till 15 grader och mycket lite vatten, de har nu sin viloperiod. På sommaren i delvis skugga. Full sol skulle vara för mycket.
Men nu sätter de fart och blommar gärna. Vi är alltid noga med vattningen, aldrig vatten stående i krukorna eller på faten. Aldrig.
Vi har också läst in oss på huernia. De växer alla i Sydafrika och länderna ovanför. Vi brukade hålla ögonen öppna på våra resor och kunde ibland komma hem med en eller ett par sticklingar.
Herniorna är lätta att rota. De är krypare och bildaren ofta en tät matta på växtplatsen.  Så småningom hade vi en liten samling, elva olika arter. Fem av dem finns i en lång rad i sidofältet här bredvid.

ENCYKLOPEDI 2.

Här hittar man allt man kan önska sig.

 

KLICKA:  H Ä R

 

Bäst och mest om suckulenter.
Över 1000 presentationer i text och bild.
På nätet.
Vackert, pålitligt, oslagbart.

Nyfiken på  HUERNIA?

Det finns över 60 olika arter av Huernia, alla i södra Afrika. Om vi är osäkra på någon art, brukar vi kolla på nätet i ett galleri av bilder här bredvid. De är tydliga och många. 45 olika arter med underarter. Kolla HÄR.
Efter galleriet följer en genomgång av de olika arterna en efter en. Det handlar om skötseln, om ljus, jord och vatten. Mycket lärorikt. 

ENCYKLOPEDI 3.

Om det är någon som har lust att bekanta sig ännu mer med Afrikas spännande suckulenter så vill vi gärna rekommendera  Operation Wildflower från Sydafrika med ett enormt galleri, (över 11.000 bilder) samt intressanta texter.
Klicka H Ä R  för enbart Huernia.

TVÅ UTMANINGAR.
Med utmaning kan man mena mycket. Exempelvis om den blommande bollen Brachystelma barberiae här intill kan man mena att man måste kunna stå ut med dålig lukt. Och denna är riktigt dålig.
Man kan också mena att växten är svårodlad på gränsen till omöjlig. Den tjocka stammen, kaudexen,  är känslig. Vill gärna lägga av om den blir vattnad bara det minsta oförsiktigt. Gissa vad som hände med vår.
Detsamma gäller vår Larryleachia cactiformis. Vi brukar kalla den ”blommande gurkan”. Också den övergick vår förmåga. Tråkigt. Men det är vad som händer när man är nyfiken på den oerhörda rikedom som asblommornas värld utgör. Bara av Brachystelma finns det över 100 olika arter.
Huerniorna däremot låter sig gärna skötas om i enlighet med  vår egen beprövade erfarenhet, som det heter.